Nya professorer, rektor, prorektor, ärade gäster

”Hello world!” är ofta det första program som skrivs när man studerar ett nytt programmeringsspråk, och som datavetare har jag inte varit något undantag.

Få har väl kunnat missa att 17 maj, förutom att vara dagen då vi firar våra nyinstallerade professorer, även är Norges nationaldag. Som datavetare ter det sig självklart att då prata om Ole-Johan Dahl och Kristen Nygaard, de två norska professorerna som skapade Simula, ett programmeringsspråk som ofta ses som det första objekt-orienterade. Dahl och Nygaard var professorer i Oslo respektive århus, och tilldelades bland annat Turingpriset för sina genombrott inom datavetenskapen. Deras idéer förändrade världen, och på samma sätt som ni idag installeras som professorer, installeras varje dag program som bygger på deras idéer i allt från mobiltelefoner till parkeringsautomater.

Simula skapades, som namnet antyder, från början för att lösa problem som uppstod när andra språk användes för att skapa simuleringar. Resultatet blev storslaget, men kunde lika gärna ha floppat totalt. Det finns idag hundratals olika programmeringsspråk, men det är bara en handfull av dessa som gjort lika kraftfulla avtryck i historien som Simula. Likadant är det med all forskning; det är en handfull större genombrott som fastnar i historieböckerna, men ofta glöms stegen på vägen bort. Alla de projekt som inte ledde till succé, men som bidrog till att höja kunskapsnivån och staka ut en riktning. Det sägs ofta att det viktiga är att forskningen leder till nya innovationer. Jag menar att det viktiga är att all forskning leder till ny kunskap och därmed bidrar till fortsatt forskning, och att det finns ett egenvärde i det.

När jag själv började studera 2006 kan man säga att ”Hello world!” beskriver den känsla jag fick när jag för första gången träffade professorer, på riktigt. Dessa närmast mytologiska varelser som kunde nästan allt, och som trots det tog sig an oss som kunde nästan ingenting. Det blev en aha-upplevelse kring vad ämnet faktiskt handlade om, och mycket av det tack vare personer som er! Såhär i efterhand tycker jag att jag borde ha varit än mer imponerad, efter att varannan vecka under snart ett års tid ha sett åtskilliga hundratal sidor med meritlistor från blivande professorer. Dessa meritlistor vittnar om de många års arbete som lett fram till det ni gör idag, och det är ett arbete som jag inte tror att vi studenter någonsin kommer att förstå vidden av.

Ni professorer är de främsta i era fält. Likt Dahl och Nygaard har ni bidragit med stora upptäckter inom era respektive områden, och om era idéer inte ännu har förändrat världen, så hoppas och tror jag att de kommer att göra det i framtiden. Ni har självklart ett stort ansvar för forskningen, men även för att vara en röst som på stabil grund kan berätta för såväl studenter som samhället hur saker faktiskt ligger till. Som kan peka ut en riktning och säga ”det är ditåt vi är på väg”. Det är mot en framtid i den riktningen jag hoppas att vi kommer kunna hitta nya kunskaper och tillsammans säga ”Hello world!”